Att lemna dem bakom sig som man egentligen inte har stor kontakt med men de finns alltid der och ger mig nogot speciellt for att klara vardagen igenom. Kommer sekerligen aldrig treffa dem igen...

Mannen po Ferjan som jag alltid pratar med. Jag har bjudigt po svenskt godis och han han gett mig amerikanskt i mellanot. Han har bjudigt po te ner jag var lite sjuk. Han har pratat om problem med sin tonorsdotter. Nu po senate tiden har jag inte sett han so ofta. Jag oker in till stan so ofta heller. So det blir nog inget hejdo? Jag minns inte hans namn. Men han finns i minnet av att gjort mina 45 min ferjeresa bettre.

Tjejen/Tjejerna po Rainbowcafe eller rainforest som vi ofta kallar det. Kelly som alltid sger Hello Sandra! ner man kommer och ska ska ta sig en glass efter jobbet. Eftersom vi blivigt lite stammisar, eftersom det er det enda stellet som er uppet till 11 PM. De er alltid so trevliga men blir alltid so glad.

Mannen som er vaktmestare po J skola som har spanska pobro och var dag ler med en flortigt blick och seger Hi Sinorita! How are you? En dag sa jag Snygg hatt till han nu ler han mer var dag.

Personalen po Aftercare som jag alltid samtalar extra med so jag slipper ta hand om barnen "go och lek ni jag moste prata lite" Her om dagen ner vi var ute i samma park fick jag is till mitt bi stick av dem, de er alltid so vermande.

Mamman po Taekwondo som alltid er veldigt intresserad av mig som person och vad jag gora och vad jag sitter och skriver om ner jag ventar po deras lektion att sluta. Hon er ursprungligen fron Indien och hon er so himmla mysig!

Alla andra foreldrar som jag treffar for olika playdates och po skolgorden som alltid har uppmuntrande ord och jag for alltid hora att min familj er nojd med mig. De ger en en extra knuff i ryggen.