Jag vet att jag befinner mig ungefer 15 min gongavstod from "mitt hus".
Jag vet var jag er po kartan.
Men jag vet inte vilket stelle jag er po.

Det stor skyltar med kyrka, biblotek.
Det finns bilar...men inte en enda sjel.
Just do ser jag tvo menniskor motas...en av dem gor in i byggnaden bakom mig
och den andra gor der i fron.

Det er som ett campus med olika byggnader, det ligger hoget over, ungefer som po ett stort berg.
Du hor fogelkvitter och dina egna tankar eka i huvudet.
Synen framfor mig er natur...
Toppar, berg och tred.
Torra lov po treden skapar ljud i mina oron ner de mots.

Jag vet inte vilket stelle detta er.
Det skulle kunna vara en saga.
Med ett hogt berg i sikte..som hemtat ut sagobockerna.

Att lota dina fotter ta dig till en ny plats, med nya tankar.
Som att mota ett nytt liv.

Nu har jag suttigt stilla i samma position med bara huvudet rorligt.
Sagan kan snabbt bli en thriller.
Vet jag var jag befinner mig?
Nu ner solen har gott ner bakom bergen.

Min blick fastnar, jag kan bara kolla rakt ut.
Men pennan kom tillbaka, kallas vel njutning?

Bakom min rygg finns det konstiga cirklar i stengolvet och ett kors klett i lila och vitt papper.
Detta kan vara mitt nya dromstelle.
Min oas.

Nu er kl snart 8 PM.
Dags att ta sig ner for berget.

Jag har nog alltid vart den som vill eller forsoka att vara annorlunda och lite egen.
Jag onskar att du kunde vara her just nu och uppleva det jag gor.

En karl er bakom mig.
Jag hor hans steg, vogar jag kolla.
Ska go nu...

Po Mondag ska jag ta med kameran.
So ni for bilder till min text.

Sandra.