Jobbigaste inlegget.
Jag klarade helt enkelt inte holla inne torarna.
Ni som kenner mig vet att jag tycker det er pinsamt grina infor folk.
Grina er alltso nott jag sellan gor.
Det er lordag kvell, foreldrarna kom nyss hem fron deras alone time med mysig middag.
Jag hade hand om barnen denna kvell och det gick okej.
Jag tenkte att ungarna sover dags ta upp det J sa till mig fredags morse
"du ska veta vad pappa seger om dig, du er en dolig aupair" Osv...
Jag tog verkligen ot mig men jag vet endo att det er en stor logn.
Jag gor att de krever, borde vara en engel.
Jag vet sjelv om det, endo kenns det som man blir knuffad ner for ett stup.
So jag borjade beretta vad han hade sagt, pappans ogonbryn hojdes.
De borjar osa en massa posetivitet over hur bra jag var, hur nojda de er med allt jag gor.
Even fast de sjelva vissde de er doliga po beretta det.
Jag klarar heller inte fo god kritik, do brister det.
Samma veva allt kenndes jobbigt ta upp som J beter sig mot mig, fick jag do all toppen kritik.
Allt blev en konstig blanding.
Mina kinder borjade ryckas i...
Jag brukar kuna tygla min kenslor...
Jag tog handen for mig mun och sa "sorry"...
Der satt jag i fotoljen med mamman och pappan i soffan mittimot, visa en person som jag aldrig trodde skulle komma fram...
Jag sa att jag er vedligt lycklig och stolt over detta, otroligt glad person.
Men att det endo kenns som man inte rikigt recker till och gor ett bra jobb.
Fats jag vet att jag gor ett bra jobb.
Allt blev rett invecklat.
Pappan sa even att han puschade mig lite, vilket vart jobbigt med.
Men jag ska ta upp allt direkt ner det hender, fortsetta som jag gor.
Mamman sa att hon forstor att det svort jobba for en familjen och de ser att jag vill gora ett bra jobb.
Jag tog upp andra situationer som jag inte berettat.
Speceillt med J, hur jag handlat do.
De har mitt stora fortronde och mamman sa hon kenner sig otroligt seker ner hon lemnar dorren po morgonen.
De kommer sekerligen ta upp detta med barnen i morgon kan jag tro.
Jag slutade grina och de fortsatte med posetivitet.
Jag kennde mig som 15 or.
Pappan sa att han vore glad om jag stannande 2 or..
Men jag er mer stolt och glad nu, att jag vogade gora detta.
Jag berettade att jag aldrig vogar visa kenslor, de sa det er okej.
Ner jag oterigen tog henderna for ansiktet och sa "sorry"...
Elin loter de komma eftersom de tycker jag er en son bra tjej har de ett fortronde for att min ven ska komma helsa po. Jag varnade dem for att hon hade mycket tatueringar do, ingen fara sa de och log.
Det var mycket meningar och kerlek jag kennde ner vi satt i 30 min och pratat om hur svort med barn i denna oldern.
De er po min sida, det er det enda som er viktigt just nu.
Nu ska jag go tvetta mitt smink och ansikte och grypa ner med film och chesekake.
Och inse hur bra jag egentligen er.
Detta er det svoraste, jobbigaste och besta jag kunnat gjort.
Ja det är på tiden att du visar lite känslor! inte bara de glada, de övriga är minst lika viktiga.Skönt att ni kan ha en öppen diskussion du och föräldrarna , fast kan tänka mig att det hade varit enklare på svenska? Att J säger sådana saker är för att du kanske sätter han på plats och det passar sig inte!Sen ska man tänka sig att om ni under eran uppväxt haft aupair, kanske ni också skulle haft ett annat sätt !! Kämpa på och STÄNG inte in känslorna, det finns allför många "andra" som gör!
Vad fint du skriver, Sandra. Det är både bra och modigt av dig att ta upp det här med Paul och Kirsten. Under året jag var där var barnen bara två och sex år gamla, Annika var min lilla goding och Jeremy var givetvis go han också.. men den enda han har riktigt mycket respekt för är Paul tror jag. Visa var skåpet ska stå så hoppas jag han blir bättre! Du gör ett suveränt jobb och de är MER än nöjda med dig, det vet du. Kram
men gumman då :) det är inget fel att visa hur du känner/mår :) fortsätt med de, du är STARK! <3
de finns inget pinsamt med att visa sina känslor, muffen.
alla vet att du gör världens bästa jobb <3
jag håller med alla andra, det är STARKT att visa känslor! Fortsätt så, så kommer du komma närmre & närmre din "familj".
pusspuss & bamsekramar från mig<3
Det var starkt gjort, all credd till dig, jag hade faktiskt brutit ihop efter några dagar om jag på något viss kände mig "illa behandlad" eller dylikt! Du är så stark och duktig, du är nog den ultimata barnflickan någon kan ha!
Känns saker och ting bättre nu då? eller funderar du på att byta familj?
Puss kram
Säker på att du är den bästa aupair de kunnat få! Du är guld<3
min lilla pärla, klart du ska visa dina känslor. det är alltid det bästa sättet! du skriver så rart:) min lilla höna pöna i det gröna
/ gangster elin med tattueringar! hihi
