jag sitter sjelv po mitt rum. jag kollar po olika klipp po youtube.
peter joback, sarah dawn finer er folk som man inte kan mer en elska.
deras roster holler mig sellskap.
denna kvell.

det er en lordag. och julen nermar sig.
ingen julstemning.
ingen sno.

jag sa till mig sjelv ner jag kom hit...
att det er nu jag kommer kenna hemlengtan.
men den verkar inte komma.
fast det er nogra dagar kvar till julafton.
vi for se.

att alltid visa sig stark och inte falla.
har nog alltid vart ett problem for mig.
att kunna visa kenslor att inte holla allt innom sig.
men jag vet att de er monga der ute som er likadana.
jag har dock gjort framsteg po det planet her i USA.
minns det inleget ner jag berettade att jag satt med min verdfamilj och bara slepte allt.
grinde som ett 7 oringt barn. det var bra gjort for mig...

jag treffar so ortoligt monga folk her.
alla runt 20 or och i samma sits som en sjelv.
lemmnat allt bakom sig.
venner, familj, garderod, djur, cd skivor, seng, rondeller...
2 veskor er allt du har av minnen fron hem.
men ner vi vel er tillbaka po samma ruta har endo inget forendrats.
allt er sig likt, 1 or hit och dit.
venner har flyttat, du ska helsa po...mer spennande blir det inte.
och vi vill lemna allt igen. det vi nyss var helt till oss for att komm hem till.

men jag trvis och detta er det besta jag kunnat gjort.
det kan jag sega monga gonger om.
jag lyssnar po stemmningsfull musik med monga tankar.
detta som skrivs er bara rent lordagskvells babel.
tack.