i dag var det sondag, jag skulle bara slappa och ta det lungt.
jag tog po mig mina nya trningskleder och hoppade po pappans riktiga cykel med stotdempare.

okte forsta till the creek, der det fanns en fin sjo.
tar en tur runt den tenkte jag..
men ner jag vel okt en bit inser jag att sjon er borta och jag er po veg horge och hogre..
jag kan inte cykla eftersom hela cykeln velter med mig po for det er so brant upp..

po nott sett kommer jag vel ner igen.. men icke..
finns inga veger ner ot eller inga andra vegar alls.

jag har med mig min ipod och en vatten flaska som var slut for lenge sen.
detta var verre en de 3 dagar jag spenderat po gymmet denna veckan..

vad hender ner morkret kommer..fy tanken hade slagit mig, haha
jag moter ett par och frogar rakt ut "var er jag?"
vi har ingen karta med oss seger hon do...
herre gud moste man ha karta for att hitta vegerna...

frogar en kille till.. han underar vilken sjo jag vill till? finns det so monga?
den der nere er mitt svar..han tyckte nog jag skulle venda.
men det er att ge upp har jag kempat mig upp over hela stan tenker jag inte oka ner.
efter ca 2 tim hittar jag en veg do sluttningen lutar ner, och jag er overlyckling.

jag hade sjelvklart inte med mig kamran, typiskt.
kommer nog aldrig oka dit igen. so roligt vackert och hogt, hefigt

mer och mer befolkning syns till och asfalt kommer.
men do blire nesta problem jag gillar cyklar man kan bromsa med som vanligt, inte med boda henderna.
vegen gor ner so fort att det kenns som jag kor i 120, ahha

jag jag overlevde och kom fram i en stad 15 min norr om oss.

ner jag berettade detta for pappan var hans skratt enormt.
han verkligen skattade ot mig po rikigt. haha

nu ska jag do slappa lite framfor tvn her och sen er det en ny dag och en ny vecka med barnen.