Jag har tagit mig igenom bilder fron min Facebook profil.
Vilket fanns ca 300. Jag gor ner mot 100...
Det er ju helt sjukt att ha ett album med so monga bilder som bara bestor av mig.
Men jag blir bra po kort med ett bra fotoansikte, so varfor inte visa det.

Jag blir samtidigt vedligt ledsen av de bilder jag kastar och tar bort.
Det er bilder fron 5, 4 & 3 or sedan, det var dotid nu lever jag i nutid.

Jag blir ledsen po mig sjelv hur jag alltid sett mig som "stor"
For bilderna jag kastar er jag inte "stor" po.
Att jag alltid levt med den kenslan...
Klart jag aldrig vart smal. Men jag var perfect dem oren, normal...

Bilderna fron i dag ser jag nott hellt annat och kan lett kalla mig "stor"
Det skiljer vel runt 20 kg po oren och bilderna.
Nu ner jag blir tillbaka till Sverige for jag ge mig den kroppen tillbaka...

Bara lite depp och onodigt trams.
Godnatt.

Bilder fron en Mys Lordag med Stacey!

Vi okte till Chicken Ranch Beach, ner vi skulle non helt annanstans.
En lite forvirrad roadtrip, dock vedligt kyligt po beachen.
Vi hade piknik der, med god potatissallad mm
Vi pratade om livet Och tuffa dagar. Om kerlek, och brettade vem vi var for varann.

Vi besokte en "Fun day for Kids" in San Anselmo.
Med lite karuseller,  vi kende dock att vi inte passade in haha

Stacey och jag gor bra i hop, synd att hon nyss kom nu ner jag snart ska oka...

  


 

I dag ner jag er ute och kor min dagliga tur med A i baksetet.
Ser jag att en blo truck kor vedligt nera och konstigt bakom mig.

Han kor forbi mig och do ser jag ett Fuck you finger riktat so jag skulle uppteka det.
plus en massa viftande armar..

Sen po den dubbla avfarten kom vi brevid varann.
Han saktar ner och vevar ner sin ruta och skriker -Fuck you, Bitch!!!!!

Mitt hjerta blev nervost, vad gjorde jag?
Jag anyliserade det hela och kom fram till att ner jag skulle ut fron min avfart po motorvegen.
Korde jag vedligt rakt ut och sekert for nera han ner han ville forbi och upp i fart.

Enda jag kan sega ot han er Fuck you, GUBBJEVEL!

I just wanted to fly away. fly high.
I just wanted to be somewhere else. but not there.
I didnt want to go back. never.
I wanted to go somewhere.
somewhere I belong.
somewhere I call home.
I cried and I wanted to be safe. safe in someones arms.

I did it. I meet my fear. with tears in my eyes.
My legs were week and my heart high. but I did it.

I met it. never so strong.
I am.

Sara er 20 !
Jag mo sega Grattis till henne eftersom hon fyllde systembolaget i Lordags.
Vi har kennt varann sen 1 an po gymnasiet vilket er en liten tid av vora liv..men det kenns som vi vart venner so lenge.
Nu har jag inte treffat hennes sen Juli, vilket ska bli so roligt att komma hem och gora. 

Hon ska bli lerare som hon kempar med i Linkoping vilket jag tycker er veldigt bra gjort.
Ska bli kul se hur hon bor och allt.

Vi har gjort so mycket i hop, even som det best bestor av festminnen. Fast det gor inget det har liksom vart sara och sandra festis och det har aldrig funigts so mycket gledje just den tiden.

Vi har ju nestan alltid haft lite samma frilla har jag tenkt po vilket vi har nu i dag med. Kul.
Vi er rett so lika med vora tankar, jag tycker ofta allt faller po plats po nott sett ner man pratar.
Vi blev venner so fort vilket jag inte fattar eftersom Sara var en mes som inte helsa forst haha

Det finns faktiskt inte mycket soliga eller ledsana minnen, bara en stark venskap.
Vilket jag hoppar lever kvar hela liv och vexer.

Hoppas du hade en fin dag, jag gillar dig <3

   

      

     

  

  

  
   
     
      

Jag blev reddad av Stacy (en nya aupir fron Sydafrica) i Lordags efter jobbigheter med min familj.
Vi okte till San Francisco med andra tjejer som hade engeslaka som modersmol, haha
Okte till japanese tea garden san francisco. Fin stelle.
Sen var vi po bilshow i byn San rafel, tog en coldstone glass i greset.
Bara log och pratade och lerde kenna varann, en jette fin dag.

Festandes blev det med po kvellen.
Helt oventat och vedligt inpulsivt.
Jette skont att bara skita i allt bara vara ute och treffa folk.
Jag behovde det efter alla oroligheter.

Jag partade och stacy korde helt plotsligt var vi inne i baren, grannbyns enda club.
Der man till och med kan roka po genom benkarna, Ett sjuk spennande stelle.
Treffade en man och hustru som bjod oss po allt, Karln som jobbade i baren var gift med en svenska fron Nykoping. Man slutar aldrig for eventyr i usa.

En fin och vedligt egen Lordag.

  
 
  
  
  

Ennu fler eventyr med Tilly.
En kvell vi sent kommer glomma.

Forst blev det middag med Finska Johanna po The Chesekeke.
Mysig kvell po uteserveringen.

Sen okte vi upp till vora killpolare i Santa Rosa, blev lite Partande!
Men jag tog det dock lungt jag korde hem dagen efter.

Besta var denna mening
Jag- Vad gor du?
Tilly-  Inget?

Finns en massa att sega om denna kvell. SKOL!



 Mysig kvell med brudarna.

 Mat och chesekake.





PartyTime.
 
 
 

Just nu kenns allt bara so jobbigt att komma hem.
Pogrund av det er lika med framtid.

Jag har som sagt sokt Orebro Universitet.
Spa programmet som 1:a.
Vilket jag tor jag kommer in po, mitt forsta hands val.
Eftersom jag har rett bra bettyg, fast jag dock inte gjorde Hogskoleprovet...

Sen sitter tankarna och flyger i veg som Reseledare med Fritidsresor hela tiden.
11 dagars utbildning po Crand Canaria i September.
Ett yrke som barnledare eller guide skulle passa mig so bra.

Men do er jag po samma sveng som Aupair, non gong so moste jag endo komma hem och plugga.
Leva mitt drom liv med eventyr varje dag fungerar ju inte i lengden.

Jag er kluven vad det geller framtid. ?

Jag vill verkligen att mina barn (om man nu for nogra) ska heta nogt annorlunda.
Her i USA har jag fott min insperation, amerikanska namn!
Even fast det kanske i skolan ner en 50 oring gubbe leser upp namnet do kan uttalas som nogot annat.
Her er nogra skoningar, even om jag gillar amerikanska killnamn bettre.

Zoe
Josie
Amy
Kimberly
Stacy
Ariel

Chris
Mark
Ken
Justin
James

Jag har rett monga besokare.
Mellan 30-40 lesare, vilket er jette roligt!

Kul att ni vill henga med.
Even fast jag inte vet lika fler en ca 10 st er!
Vilka?

83 Dagar kvar i USA.
83 Dagar kvar sen hem SVERIGE.

I ett spel i en bok jag har, fick jag frogan:
"Om du bara hade 30 min kvar att leva, vad skulle du gora do?"
Av den frogan fick jag panik, torarna kendes nera rullande ner.
Att min kensla och tankegongarna var for svaga for att kunna hantera det.

Jag satt utanfor belletklass och ventade...

Skulle jag springa ut och skricka?
Oka hem och skriva so monga brev jag kunde?
Vem skulle jag ringa? Vad skulle jag sega...

Mina ogon vattnades och det var en jobbig kensla.



Ner jag var i Spannien i 1 monad kendes det lenge, men jag saknade aldrig nogon.
I dag efter 9 monaders tid, kan jag sakna.
<3